”Att samla bara kvinnor var nytt för mig”

En jämn könsrepresentation handlar inte bara om rättvisa utan även om demokrati. På Gotland gjorde avsaknaden av kvinnor i vattenråden att hälften av invånarna inte nådde fram med sina perspektiv. Lösningen var okonventionell: separatistiska möten för kvinnor.

– Tur att du är här, då har vi någon som kan koka kaffe! Den kommentaren mötte Sofia Scholler från Länsstyrelsen Gotland när hon besökte ett av vattenråden i länet år 2010. Just det här rådet bestod enbart av män och det hade blivit allt mer uppenbart vilka problem det medförde.
– Flera av kvinnorna som var med när råden bildades hade hoppat av eftersom de upplevde att de inte fick komma till tals. Vi var två kvinnor och en man som kom från Länsstyrelsen för att besöka råden och många vände sig direkt till vår manliga kollega. Det blev en ögonöppnare för hur det verkligen gick till.

Alla medborgare får inte komma till tals
På Gotland finns åtta vattenråd. De fungerar som remissinstans till Vattenmyndigheten och samlar lokala aktörer som berörs av vattenfrågor. Vattenråden bildades mellan år 2008 och 2011 efter EU:s direktiv om lokal delaktighet och drivs som ideella föreningar. En grundidé med vattenråden är att samhällsmedborgarna ska ta större ansvar och själva identifiera problem gällande vatten i området. Det finns skrivningar i EU-direktiven om att jämställdhet är en viktig fråga i vattenrådens bildande och arbete. Länsstyrelsen har i uppdrag att stötta vattenråden i länet och Sofia Scholler noterade den låga andelen kvinnor.
– Det är ett demokratiproblem när alla medborgare inte får komma till tals. Mansdominansen i vattenråden ledde till att endast männens synpunkter kom fram till myndigheten.

Kvinnor fokuserade på andra frågor
Sofia Scholler rådfrågade Kicki Scheller, jämställdhetssakkunnig på Länsstyrelsen, vad de kunde göra för att komma tillrätta med representationsproblemet. Hon föreslog att de skulle bjuda in enbart kvinnor till särskilda fokusgrupper.
– Vi ville höra vilka frågor som var viktiga för dem och vad de skulle behöva för att kunna och vilja vara med. Och det blev snabbt tydligt att kvinnor fokuserade på andra frågor än män. Det gällde saker som dricksvattenkvalitet, kemikaliehalter, säkerhet och vattenbrist. Vattenråden hade fokuserat mycket på lantbruksfrågor som är ett klassiskt manligt område, kvinnorna fokuserade mer på staden.

Under träffen med fokusgruppen framkom även att kvinnor kände att de behövde kunna allt för att få gehör i råden. De önskade därför kompetensutveckling, till exempel föreläsningar om avloppsrening och infiltrationsbäddar.
– Att samla bara kvinnor var nytt för mig och även om jag var tveksam till en början så var det väldigt givande. Kvinnorna uppskattade verkligen träffarna. De kände att de kunde tala fritt. Även om det är synd att det är på det sättet så måste man anpassa sig till verkligheten.

Skillnad i vidden av frågor som tas upp
Under loppet av ett och ett halvt år anordnades tre fortbildningsträffar. Satsningen avslutades sedan med att landshövdingen bjöd in alla åtta vattenråd till en kväll med workshops och middag för att inspirera till förändring. Sedan avslutades arbetet.
– Kvinnorna behövde inte tas åt sidan mer; poängen var ju tvärtom att få in dem i vattenråden. Sofia Scholler har några idéer kring hur vattenmyndigheten skulle kunna jobba vidare för en jämnare könsfördelning.
– Det bästa hade varit om Vattenmyndigheten hade haft tydligare krav på representation redan i bildandet av råden. Det är ju för sent nu men de kan fortfarande göra en satsning, till exempel att råden måste se över könsrepresentationen för att få årets bidrag. Alla ska ju representeras och Vattenmyndigheten kan vara strängare med detta.  

Den här texten finns också publicerad på jämställ.nu.